Ska man skratta eller gråta? Lite som Anna Ankas uttalande igår på Newsmill. Jag tänker såklart på Göran Hägglunds populistiska inlägg på DN opinion. Att ens tala om en radikal kulturelit visar på att man inte är ” folklig”.

Hela min släkt typiskt arbetarklass. Fläskpannkaka, Stefan & Krister, På spåret och Lasse Stefanz. Detta är deras vardag. En vardag som jag tror de flesta i Sverige känner igen. Åsa Linderborg, genusperspektiv, pakistansk mat och etablissemang. Här tror jag det flesta säger, Que? Du får ursäkta Göran Hägglund men din tes stämmer inte. Du lever inte i den värld, där ”folk” är som mest.

BUHU för genus
Ex din genusrädsla eller agg mot genusteorier. De flesta i dag tror jag inte ens reflekterar över varför man ex köper blå kläder och bilar till småkillar (eller STORA pojkar) och rosa kläder och dockor till småtjejer ( eller söta söta prinsessor) Att leksakskatalogerna är indelade i pojk/flick-sidor. Att vi köper en liten spis till lilltjejen så hon kan leka ”mamma”. När jag läste genus för cirka 10 år sedan var det för mig en otrolig upplevelse. Dels för att jag kom från ett sk antiintellektuellt hem. Hos oss fanns inga vuxenböcker. Man talade inte om konst, film, litteratur eller politik. Man talade om annat, väder, semester, hustomten, bilen och det lilla samhället. Min andra aha-upplevelse med genusvetenskap var när vi gjorde vår sk kvinnolinje. Det är då jag upptäckte hur mycket det sociala arvet påverkar mina beslut och val. Ni minns kanske sången, Mamma är lik sin mamma. Jag vågar påstå att ung kvinna från arbetarklass valmöjligheter är aningen mindre än för en ung man från det övre sociala samhällsskikten.  Nu har gjort min klassresa och jag har friheten att hoppa mellan världarna när det passar. Jag lägger inget värde i vad som är bättre eller sämre. Men jag tror och vill att båda världarna skall få finnas. Vi behöver fler genusdagis, fler kvinnliga chefer och fler pappor som tar ansvar hemma. Världen är inte jämlik mellan könen. BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) Deras brottsstatistik visar att drygt 25 000 kvinnor utsätts för misshandel varje år, men mörkertalen är stora – Brå har i tidigare studier uppskattat att endast vart femte fall anmäls till polisen. I genomsnitt 16 kvinnor misshandlas till döds varje år. I över 70 procent av fallen misshandlas kvinnan av en närstående.

Dina åsikter angående konst är lika knepiga.
Konst ska utmana. ”Hjärtat sitter till vänster” med Carl Johan De Geer, Ola Billgren och Peter Dahl mfl är fortfarande en av de starkaste utställningar jag sett. Jag delar inte ens deras åsikter men beundrar deras djärvhet.Den speglade den tidens idealism och politiska kämparglöd. Samma gäller Pål Hollender och hans film Buy Bye Beauty. Jag har väl sällan blivit så provocerad som då, men är inte det en del av konstens syfte? Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald ansågs provocerande i början av 1900-talet. Sigrid och Isaac, två unga konstnärer som 1909 beger sig till Paris för att möta den moderna konsten på Henri Matisses målarskola. Paret får tidigt känna på motstånd – de antisemitiska hoten mot Isaac. Isaac stängs ute för att han är jude och Sigrid får inte ställa ut för att hon är kvinna. Konst är som ett träd. Det kan ta många år innan vi människor kan uppskattad dess innebörd och form.

Medelsvensson får vi synas?
Det är bara att knäppa på tv-kanalerna. Vilken sorts program drar mest med tittare? Jo, Här är ditt liv. Vilka tittar på detta? Alla vi som är som folk är mest. Arbetar/medelklassen är den största gruppen. Tomas Ledin, Thailand och Finlandsfärjor är och förblir till viss del normbildande.
Nej, mer kultur i alla dess former, mer oliktänkande, mer provokationer, mer genusperspektiv och mindre populism!

Jag får avsluta med ett citat från ”Josh Lymans blogg”
” Tillsist kan jag inte finna det mer än humoristiskt att du hänvisar till Monty Phyton, som faktiskt om man jämför med vad du skulle mena som vanlig humor i form av Stefan och Krister, är ganska avancerad. Så jag säger som de skulle ha gjort. ”

”I fart in your general direction!”